BEHANDLING AV VENÖS TROMBOEMBOLISM

Snabb diagnos och behandling av en blodpropp är viktigt. Djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE) behandlas med läkemedel som kallas antikoagulantia eller blodförtunnande. De samverkar med koagulationsfaktorer i blodet för att hämma koagulationskaskaden. Antikoagulantia förhindrar att en blodpropp blir större och minskar risken för att fler blodproppar bildas. Vid en DVT så minskar de antikoagulerande medlen risken för att en emboli lossnar och vandrar till lungorna och orsakar en lungemboli. När man tar blodförtunnande behandling så löser vanligtvis existerande blodproppar upp sig och försvinner med tiden. Effektiv antikoagulation är viktigt för att förhindra de långvariga effekterna av DVT och LE, i synnerhet återfall och risken för posttrombotiskt syndrom.

ANTIKOAGULANTIA

Antikoagulantia (som ibland kallas för ”blodförtunnande” läkemedel) är den vanligaste behandlingen för VTE. Tre huvudtyper av antikoagulantia används för att behandla VTE: heparin, warfarin och orala icke vitamin K-antagonist-antikoagulantia (förkortas ibland NOAK) som t.ex. dabigatran, rivaroxaban, apixaban. Behandling kräver antingen ett eller två antikoagulantium beroende på vilka blodförtunnande medel som kliniken föredrar.

I de flesta fall kräver antikoagulerande behandling två läkemedel. Injektioner med lågmolekylärt heparin och tabletter med warfarin påbörjas samtidigt. Warfarin tar några dagar för att bli effektivt och ge en tillräcklig blodförtunnande effekt på blodet. Ett test som kallas INR används för att mäta hur bra warfarinet fungerar. I början av behandlingen så tas heparin och warfarin tillsammans tills INR-värdet är 2,5. När INR-värdet når denna nivå så avslutas heparininjektionerna och patienten fortsätter ta warfarin-tabletter beroende på patientens sjukdomshistorik. INR-värdet måste ligga på mellan 2 och 3 under behandling. Värdet övervakas genom regelbunden provtagning. Dosen med warfarin ökas eller minskas för att säkerställa att patienten befinner sig i rätt INR-värdesintervall. Detta är viktigt för att minska risken för att man får för mycket eller lite antikoagulation.

På senare tid har läkare börjat förskriva NOAK-läkemedel. De är annorlunda än warfarin och heparin. Med två av NOAK-läkemedlen så krävs inga heparininjektioner. Detta kan vara fördelaktigt för patienter som inte vill ta sprutor. NOAK-läkemedel ges med en högre dos under flera veckor i början av behandlingen och åtföljs av en lägre dos fram tills att behandlingen avslutas.

Eftersom blodförtunnande medel hindrar blodet från att koagulera och att blodproppar bildas så är det viktigt att vara medveten att de därmed ökar risken för blödning och att det kan ta längre tid för ett sår att läka om en skada skulle inträffa.